Erika - personligt.
Namn: Erika Roos
Ålder: 19, född 1990
Bor: Vellinge kommun
Civilstånd: Sambo/Förlovad
Längd: 155,5cm
Viktmål: 55kg
Övrigt mål: Ökat självförtroende.
Plagg som skall passa: En jeanskjol strl 38.
Plagg som alltid används: Mysbyxor.
Kroppsdel som stör mig mest: Benen
Kroppsdel som jag är nöjd med: Brösten
Största frestelsen: Choklad och skräpmat.
Detta motiverar mig: Positiva kommentarer
"Tjockisstoryn"
Jag har alltid varit överviktig, eller ja.. Egentligen inte, men jag har alltid känt mig tjock. Min bästa kompis under min barndom var alltid smalare än mig, vilket jag störde mig på redan i 3an-4an. Då var jag inte ens i närheten av att vara tjock. Problemet var väl också att jag fick mens tidigt, bröst tidigt och former tidigt, vilket lätt fick mig att känna mig tjock. I högstadiet var allt ganska jobbigt, speciellt sjuan. Av så många anledningar! Då gick jag ner en massa i vikt, kände mig snygg & festade en hel del. Sen skaffade jag pojkvän, blev en soffpotatis som krängde godis i massor på helgerna. Den enda motionen var att jag cyklade till skolan. När jag bröt med den killen tröståt jag & blev fetare. Träffade nästa kille, livet bestod helt plötsligt av fest & cigg. Gick ner i vikt. Började gymnasiet, slutade motionera, slutade festa, gick upp massor på tre år. Träffade världens bästa Magnus, blev nöjd med mig själv, lite för nöjd. Slutade bry mig om mitt utseende helt och hållet. Fast innerst kände jag mig tjock. Så nu fick jag nog, hela sommaren, hösten & vintern har gått sen jag tog studenten. Har jobbat lite, men har oftast hela tomma dagar där jag inte gjorde ett skit. Nu ska jag utnyttja all min tid till att gå ner i vikt, och bli den människa jag alltid velat vara.. Lycka till Erika :) Here I go!
Blöh, mkt känslor.. Kommentera gärna! :)
Hej så länge!
Ålder: 19, född 1990
Bor: Vellinge kommun
Civilstånd: Sambo/Förlovad
Längd: 155,5cm
Viktmål: 55kg
Övrigt mål: Ökat självförtroende.
Plagg som skall passa: En jeanskjol strl 38.
Plagg som alltid används: Mysbyxor.
Kroppsdel som stör mig mest: Benen
Kroppsdel som jag är nöjd med: Brösten
Största frestelsen: Choklad och skräpmat.
Detta motiverar mig: Positiva kommentarer
"Tjockisstoryn"
Jag har alltid varit överviktig, eller ja.. Egentligen inte, men jag har alltid känt mig tjock. Min bästa kompis under min barndom var alltid smalare än mig, vilket jag störde mig på redan i 3an-4an. Då var jag inte ens i närheten av att vara tjock. Problemet var väl också att jag fick mens tidigt, bröst tidigt och former tidigt, vilket lätt fick mig att känna mig tjock. I högstadiet var allt ganska jobbigt, speciellt sjuan. Av så många anledningar! Då gick jag ner en massa i vikt, kände mig snygg & festade en hel del. Sen skaffade jag pojkvän, blev en soffpotatis som krängde godis i massor på helgerna. Den enda motionen var att jag cyklade till skolan. När jag bröt med den killen tröståt jag & blev fetare. Träffade nästa kille, livet bestod helt plötsligt av fest & cigg. Gick ner i vikt. Började gymnasiet, slutade motionera, slutade festa, gick upp massor på tre år. Träffade världens bästa Magnus, blev nöjd med mig själv, lite för nöjd. Slutade bry mig om mitt utseende helt och hållet. Fast innerst kände jag mig tjock. Så nu fick jag nog, hela sommaren, hösten & vintern har gått sen jag tog studenten. Har jobbat lite, men har oftast hela tomma dagar där jag inte gjorde ett skit. Nu ska jag utnyttja all min tid till att gå ner i vikt, och bli den människa jag alltid velat vara.. Lycka till Erika :) Here I go!
Blöh, mkt känslor.. Kommentera gärna! :)
Hej så länge!
Kommentarer
Postat av: Anna
Ärliga och bra berättelser från er båda!
Visst kan man känna sig tjock utan att vara det! Jag minns mig själv från nian, tyckte att jag var tjock, ville inte vara med på bild och så vidare. Nu tycker jag det låter obegripligt. Jag måste ha haft noll i självförtroende! Jag vägde 50 kilo! Någon måste ha sagt något om min vikt och så hängde jag upp mig på det istället för att se mig i spegeln.
Idag väger jag över 70, har gått ner från 86,6 för ett år sen, ner till 68, och gått upp lite igen. Nu skäms jag inte ett skvatt! Nu är jag ju stolt över att ha gått ner!
Alltså slösade jag bort en massa tid när jag var smal, på att noja om min vikt. Sååå dumt!
Jag blir så trött på mig själv när jag tänker på det!
Trackback
