"Alltså min tjockisstory blir fett lång.."
Namn: Hanna Roos
Ålder: 23, född 1986
Bor: Helsingborg
Civilstånd: Sambo med barn.
Längd: 168cm
Viktmål: 68,6kg till att börja med. Sen fortsätter jag tills jag är nöjd såklart :)
Övrigt mål: Att kunna hoppa runt och leka med dottern utan att tro att jag håller på att hosta ut lungorna! höhö
Plagg som skall passa: Ett par supertajta jeans i storlek 38 som jag köpte en vecka innan jag fick veta att jag va gravid!
Plagg som alltid används: Mysbyxor for the win!
Kroppsdel som stör mig mest: Maaaaagen!
Kroppsdel som jag är nöjd med: Mina läppar.. räknas det?
Största frestelsen: Choklad och kvällsmackan.
Detta motiverar mig: Positiva kommentarer och att se förändringar!!
"Tjockisstoryn"
Jaa, var ska jag börja? Har faktiskt alltid varit "den mulliga tjejen". Har därför alltid haft lite sämre självförtroende. Hösten efter jag tog studenten så träffade jag mitt livs kärlek, min älskade älskade Christoffer. Minns första gången jag såg honom.. WOW! Muskler på ställen jag inte visst man kunde ha det på. Han såg ut som en hulken fast utan det gröna och blont hår istället för svart. Ja, ni fattar? ;)
Vi blev ett par väääldigt snabbt och efter 3½månad var vi sambos. Han sprang alltid på gymmet och jag tyckte han va tråkig. En dag när jag gnällde på honom för att han skulle gå till gymmet så sa han: "Följ med då?" Och ja, jag följde med. 22 kilo gick jag ner och jag var SÅ lycklig. Självförtroende sköt i höjden och jag kände mig hur snygg som helst. Att känna känslan av att man äger världen, jag är bäst. Den känslan var nog de skönaste jag någonsin kännt. Jag strålade!!
Nu undrar ni säkert.. Vad gnäller hon för? Hon äger ju världen tydligen.. ?
Jo, den 11 september 2007 gick jag med nervösa steg till Apoteket. Min mens var försenad.. 2 timmar senare hoppade jag runt av glädje hemma i vår lägenhet.. Jag var gravid!!
Under själva graviditeten gick jag inte upp överdrivet mycket. Jag gick upp 9 kilo allt som allt. Jag fick däremot göra ett kejsarsnitt vilken innebär att jag var mer eller mindre sängliggande i 3 veckor. Och ÅH vad synd det va om mig.. ge mig godis, ge mig mat, ge mig läsk, ge mig ge mig ge mig ge mig.. Och jag fick... När jag mådde fint igen fortsatte jag att äta. Godis varje dag. Läsk istället för vatten och MAT, massor av mat! Och ja, nu är jag här.. Och här vill jag INTE vara!!
Min resa börjar nu. Ska ni me eller?
Ålder: 23, född 1986
Bor: Helsingborg
Civilstånd: Sambo med barn.
Längd: 168cm
Viktmål: 68,6kg till att börja med. Sen fortsätter jag tills jag är nöjd såklart :)
Övrigt mål: Att kunna hoppa runt och leka med dottern utan att tro att jag håller på att hosta ut lungorna! höhö
Plagg som skall passa: Ett par supertajta jeans i storlek 38 som jag köpte en vecka innan jag fick veta att jag va gravid!
Plagg som alltid används: Mysbyxor for the win!
Kroppsdel som stör mig mest: Maaaaagen!
Kroppsdel som jag är nöjd med: Mina läppar.. räknas det?
Största frestelsen: Choklad och kvällsmackan.
Detta motiverar mig: Positiva kommentarer och att se förändringar!!
"Tjockisstoryn"
Jaa, var ska jag börja? Har faktiskt alltid varit "den mulliga tjejen". Har därför alltid haft lite sämre självförtroende. Hösten efter jag tog studenten så träffade jag mitt livs kärlek, min älskade älskade Christoffer. Minns första gången jag såg honom.. WOW! Muskler på ställen jag inte visst man kunde ha det på. Han såg ut som en hulken fast utan det gröna och blont hår istället för svart. Ja, ni fattar? ;)
Vi blev ett par väääldigt snabbt och efter 3½månad var vi sambos. Han sprang alltid på gymmet och jag tyckte han va tråkig. En dag när jag gnällde på honom för att han skulle gå till gymmet så sa han: "Följ med då?" Och ja, jag följde med. 22 kilo gick jag ner och jag var SÅ lycklig. Självförtroende sköt i höjden och jag kände mig hur snygg som helst. Att känna känslan av att man äger världen, jag är bäst. Den känslan var nog de skönaste jag någonsin kännt. Jag strålade!!
Nu undrar ni säkert.. Vad gnäller hon för? Hon äger ju världen tydligen.. ?
Jo, den 11 september 2007 gick jag med nervösa steg till Apoteket. Min mens var försenad.. 2 timmar senare hoppade jag runt av glädje hemma i vår lägenhet.. Jag var gravid!!
Under själva graviditeten gick jag inte upp överdrivet mycket. Jag gick upp 9 kilo allt som allt. Jag fick däremot göra ett kejsarsnitt vilken innebär att jag var mer eller mindre sängliggande i 3 veckor. Och ÅH vad synd det va om mig.. ge mig godis, ge mig mat, ge mig läsk, ge mig ge mig ge mig ge mig.. Och jag fick... När jag mådde fint igen fortsatte jag att äta. Godis varje dag. Läsk istället för vatten och MAT, massor av mat! Och ja, nu är jag här.. Och här vill jag INTE vara!!
Min resa börjar nu. Ska ni me eller?
Kommentarer
Postat av: kalles ida :)
jag hejar på dig hanna, you can do it :D
Postat av: Hanna
Tack Ida! =)
Postat av: Anna
Visst är det synd om en efter en graviditet? Eller?
Jag deppade för att jag inte gick ner så fort som jag trodde, sen tröståt jag i åratal för att det var synd om mig - och tjolahopp - 86,6.
Det kommer att gå kanonbra för er tjejer, och det där 3-kilospriset på 3 kilo mandelmassa (bara skojade!) lär ju inte gå till mig själv för ni är så jäkla motiverade!
Trackback
